De första åren

Vintern 1927-28 satte 18 gubbar igång att bygga en större brygga i viken, med plats för ca trettio båtar. Det hade tidigare funnits enskilda bryggor men det här var den första kollektiva bryggan – och det som kom att bli HBK.

Den 28 april 1928 bildades Hägerstens båtklubb av dessa herrar. Vid klubbens 60-årsjubiléum fanns ingen av de ursprungliga längre kvar i klubben. Det var huvudsakligen arbetare vid Olsson och Rosenlund som kom att bilda klubben. De som arbetade med bryggan fick tills vidare fri plats som tack för arbetet de lagt ned. Materialet fick de av firman och även mark för brygga och uppläggning av båtar. Det beslutades också att klubben skulle ha en vimpel och det är den som fortfarande finns i klubbhuset.

Redan 1928 hade man besvär med att få ha båtarna i fred. Idag har det blivit bättre och de problemen med ungdomar som då fanns har minskat betydligt. Man gick vakt varje kväll från augusti till upptagningen av båtarna.

1929 så var man igång med att ha en klubbtävlan. Det var klubbens första. När man kom fram till 1930 så insåg man att en ändring av klubbens vimpel och mössmärken var nödvändig, eftersom de var för lika med Westermalms märken. En annan version av anledningen till att man bytte design var att man inte kunde skilja på en kråka och en häger så klubben blev kallad Kråkklubben.

Klubben anslöt sig till MMF 1930. MMF hade startat två år tidigare än HBK. I MMF´s regatta till Mariefred 1931 deltog tre båtar från HBK. De gjorde knappt 6 knop vilket gjorde det till en bra prestation med tanke på hur långt det var.

1932 diskuterades att ha en fest vilken skulle avhållas på restaurant Falken för ett pris av fyra kronor per person.  Man ansåg dock att detta var för dyrt och istället beslöt man att använda Hägerstens lokal och själva arrangera denna fest och ta hem färdiglagad mat, men det blev ingen fest. Samma år fick man en inbjudan från MBK om att delta i en tävling. Tävlingen blev senare kallad triangeltävlan och den fortsatte ett antal år.

Då klubben funnits i fyra år så ansåg man att det behövdes ett klubbhus. Bygget av detta startades 1932. När det var färdigställt vet ingen säkert. Att bygga bryggor och klubbhus var ej så kostsamt då klubben erhöll det mesta av materialet av firman Olsson och Rosenlund. Därefter blev det något lugnare på arbetsfronten i klubben då man var relativt nöjd med det man åstadkommit. Samma år deltog åtta båtar i MMF´s regatta.

1945 – 1960

År 1945 startades en damklubb som samlat in pengar och vid 60-årsjubiléet hade de betalat in ca 8.000 kronor.

När andra världskriget sattes igång så blev det att ligga still med båtarna i många år, ända fram till 1946 då bensin åter fanns att tillgå. Då var bryggorna så dåliga att kontakt togs med Idrottsstyrelsen för att få nya bryggor. Men då man inte kunde få något kontrakt med Olsson och Rosenlund så var man tvungen att sätta igång och reparera bryggan så att den gick att använda.

1947 ville Olsson och Rosenlund att klubben skulle flytta till marken som blivit utfylld där klubbens brygga tidigare hade legat. Det är det område som vi fortfarande använder. Vi skulle även få pontoner av Idrottsstyrelsen.

1948 var man igång med att planera det nya området och inhägna detta. Samma arbete var också åter igång för att få en ordnad plats för klubben efter flyttningen. Detta innebar att man vid 60-årsjubiléet firade både 40- och 20 årsjubileum med en ny start igen.

1949 startade Triangeltävlan igen efter krigsårens uppehåll. Ny diskussion startade om att bygga ett klubbhus, men då detta var reglerat så dröjde det till 1951 innan det beslutades att bygga huset ”svart” togs. Kommande år inreddes detta klubbhus.

1953 så fyllde klubben 25 år. Detta år skulle det då bli en fest. Den festen blev av. Vid festen  utdelades det nyinstiftade förtjänstmärket till de medlemmar som gjort en insats för klubben.

Vaktgången återupptogs detta år. Den hade varit nedlagd sedan 1939. Där klubbhuset nu stod klart ville man även ha elektriskt ljus där inne och

i hamnen. Kravet på installation av moderna ting fortsatte även 1955. Telefon installerades i klubbhuset detta år. Samma år startades även gubbtävlan. Efter den blev man törstig och ville ha vatten indraget ner till hamnen och det installerades 1956.

1958 vart ett glädjande år, då utkom ett stadsplaneförslag om båthamn vid Hägerstensviken på 8.000 kvm. Det förslaget var inte klart ens vid 60-årsjubiléet men man hoppades fortfarande på att stadsplanen skulle fastställas. Av de som var närvarande 1958 så var det 23 medlemmar med vid 60-årsjubiléet.

1960 – 70

1960 beslutades om att installera lyse på pontonerna. Stolparna till slipen höll på att ruttna ned och skulle ersättas, men det fanns olika alternativ och till sist enades man om uppsättning av en lyftkran.

Golvet i klubbhuset var slitet efter många års användning och det beslutades om inläggande av vinylplattor. Det mesta i klubben började bli ganska slitet så det behövdes även en ny bojeka som byggdes 1963.

1964 blev vi uppsagda till avflyttning från området senast den 1 oktober, då området skulle

försäljas. Efter en del undersökningar så fick vi av nåder ligga kvar då området i alla fall skulle användas till uppläggning av båtar.

1965 behövde verandagolvet på klubbhuset repareras och då beslöt man sig för att gjuta ett valv i stället för att lägga trägolv. 1967 så fortsatte arbetet med att bygga veranda till klubbhuset.

1966 var klubbens område som en vallgrav eftersom man höll på med att dra fram en dagvattenledning.

Det här är de större saker som förevarit under de senaste 40 åren säger ordföranden i sitt tal vid 60-årsjubiléet.

Den fortsatta utvecklingen pågår och de flesta har fattat att klubbens verksamhet även i fortsättningen kommer att innebära diverse arbeten för sjösportens bästa.

På hösten 1969 drog en svår storm fram och båtar ramlade av bockarna, men ingen båt vart allvarligt skadad. Taket på verandan som var av plast blåste bort och reparerades provisoriskt innan vintern.

70-talet

1970 lades ett nytt trätak på verandan. Staket uppsattes runt det nya området utom det som gränsade mot polisens område. En barack inköptes och sattes upp för att lägga in täckningarna till båtarna. Bebyggelsen med radhusområdet ovanför klubben var i stort sett klart.

1971, under det året har hela området slutligen blivit helt inhägnat samt baracken för täckningarna har även försetts med fack för att underlätta inläggningen av dessa. Klubben fick även varsel om att den skulle få flytta på sig för att kommunen skulle ha en promenadväg utefter stranden.

1972 har klubben fått två stycken nya pontoner vilket gjorde att hamnplatserna kunde utökas med ca 35 stycken.

Efter 1972 års årsmöte så fick vi uppsägning av området från Idrottsstyrelsen. Klubben skulle  flytta till Sätra. Detta år så tävlade vi tillsammans

med ÖBK i klubbtävlingen. För första gången så anordnade klubben en kurs i kompassens användning. Ca 20 deltagare var anmälda och deltog under ledning av medlemmen Arne Henriksson.

Staden fortsätter även detta år att öka sin avgift. Nu är den 105 kronor för hamn och 25 kronor för uppläggningen. Lyse i baracken installerades.

1973, då frågan om hur det skulle bli på området ännu ej lösts, blev det inte så mycket arbete utfört. Vi avvaktade fortfarande stadens inställning hur det skulle bli med strandpromenaden. Trots detta fortsatte arbetet med planering av området och målning av täckningsskjulet samt lite mindre underhåll.

1974 uppsattes fyra nya stolpar och två mindre stänger för belysning av uppläggningsområdet. Det grävdes ett kabeldike genom hela området för nedläggning av jordkabel till dessa stolpar. På dessa har en dosa med sex kontakter för strömuttag monterats. Belysning för de nya pontonerna färdigställd. En slipvagn till har

byggts och en ny brygga vid kranen. Trots att klubben fortfarande inte har hört något om något kontrakt så gjordes dessa arbeten. Nya vindskivor på klubbhuset monterades upp.

Fritidsbåtsutredningen kom detta år och den rekommenderade att båtarna skulle registreras samt att en avgift skulle tas ut. Stockholms kommun har också startat en undersökning om vad kommunen äger i klubbarna för att få en rättvisare avgift. Innan denna undersökning blev klar så höjdes avgiften för 1975 till 175 kronor per 2,5 m plats, samt 50 kronor för uppläggningen av båtar.

1976, medlemsantalet var 189 + 6 hedersmedlemmar. Nytt landfäste för pontonen.

1977, då kom Y-bommar i hamnen, ca 30 stycken använde det.

1978, 50-års jubileum. Flera båtar tas upp med kranbil.

1980 –

1984 köptes en liten plastponton.

1985 drogs lyset om till pontonerna samt drogs fram vatten till dem. Kostnad ca 50.000 kronor. Skymningsrelä inkopplades.

1988 60-årsjubileum.

1998 70-årsjubileum

2008 80-årsjubileum. Firandet började med en drink på uteplatsen vid klubbhuset. Därefter vidtog en båttur med Angantyr från vår brygga till

Lärarnas brygga på Stora Essingen. Där serverades god mat och dryck samt öl i baren. Dans till trevlig musik mm. Ett stort antal medlemmar deltog. Detta förevigades med en bild som sitter i klubbhuset. 2010, infördes ett nytt passagesystem med kort och kortläsare. Samtidigt ersattes den gamla vägbommen med en ny. Tillträde till den sker också med kort i kortläsare. Alla medlemmar fick kort i utbyte mot den gamla nyckeln. Systemet fungerar bra och gör det fortfarande i dag 2012. Inga stopp har skett förutom en gång då ett fruktansvärt åskväder ställde till det, men det ordnades

snabbt upp genom en omstart av systemet.

I dag maj 2012 så håller kommunen fortfarande på och utreder strandpromenad, väg och byggnation av bostäder samtidigt som man höjt avgifterna. Avtalet har löpt ut och vi har tillfälligt avtal ett år framåt. 2015 ska Eolshällsområdet vara utrymt och bebyggas med bostäder. Om det blir så är det ingen som vet ännu. Olika vägförslag ligger på deras bord. Samtidigt kommer Idrottsförvaltningen och Transportstyrelsen att dela upp vissa frågor sinsemellan. Vilka vet vi inte i dag.